Hur går en bouppteckning till?

Albin: Simon, många har hört ordet bouppteckning men vet inte vad handlingen faktiskt gör. Hur förklarar du det?

Simon: Bouppteckningen är både en sammanställning och en behörighetshandling. Den visar den avlidnes tillgångar och skulder på dödsdagen och innehåller uppgifter om de personer som berörs. När Skatteverket har registrerat den används den för att visa vem som får företräda dödsboet, exempelvis i kontakter med banker.

Det är lätt att tänka att det bara handlar om att fylla i belopp. Men familjeförhållanden, testamente, äktenskapsförord, gåvor och tidigare dödsbon kan påverka vilka som ska kallas och vilka uppgifter som ska tas med. Därför börjar arbetet med personerna och handlingarna, inte bara kontosaldona.

Albin: Vilka tidsfrister behöver man hålla reda på?

Simon: Förrättningen ska normalt hållas inom tre månader från dödsfallet. Bouppteckningen ska sedan lämnas in till Skatteverket inom en månad efter förrättningen, alltså normalt senast fyra månader efter dödsfallet. Om man behöver mer tid ska man söka anstånd inom tremånadersfristen.

Jag tycker att man ska börja samla underlag tidigt. Banker och försäkringsbolag kan ha handläggningstid och det kan ta tid att reda ut släktskap eller hitta juridiska handlingar. Om man ser att tidsplanen inte håller är det bättre att ta upp frågan om anstånd tidigt än att vänta till sista veckan.

Albin: Har reglerna förändrats under 2026?

Simon: Ja, från den 1 juli 2026 har regler och terminologi ändrats och det finns lagstöd för digital inlämning. Skatteverket har samtidigt meddelat att en särskild e-tjänst kan införas tidigast 2027. Det betyder att man måste kontrollera den aktuella blanketten och inlämningsrutinen när handlingen ska lämnas in.

Äldre broschyrer och mallar kan fortfarande cirkulera. Använd därför inte en gammal mall utan att kontrollera att personuppgifter, bilagor, benämningar och formkrav stämmer med vad Skatteverket kräver vid tidpunkten för förrättningen och inlämningen.

Albin: Vem är bouppgivare?

Simon: Bouppgivaren är den person som bäst känner till boets egendom och lämnar uppgifterna till bouppteckningen. Det kan vara en efterlevande partner, en arvinge eller någon annan med tillräcklig insyn. Bouppgivaren behöver gå igenom uppgifterna omsorgsfullt och bekräfta dem enligt de regler som gäller.

Det ska också finnas förrättningsperson eller förrättningspersoner enligt de aktuella reglerna. De får inte ha ett eget arvsintresse som strider mot kraven. Eftersom terminologin ändrades 2026 bör man följa Skatteverkets aktuella anvisningar i stället för att utgå från äldre uttryck.

Albin: Vilka personer måste kallas?

Simon: Vilka som ska kallas beror på vilka som är dödsbodelägare, efterarvingar och testamentstagare. Därför behöver man börja med dödsfallsintyg med släktutredning och kontrollera testamente och andra handlingar. Om någon inte deltar ska det finnas underlag som visar att personen har blivit korrekt kallad eller företräds på ett godtagbart sätt.

Alla behöver inte alltid sitta i samma rum. Skatteverket anger att deltagande kan ske på distans. Men man får inte hoppa över kallelsen bara för att man tror att personen inte vill komma eller redan känner till mötet. Dokumentationen kring kallelsen är en del av formalian.

Albin: Vad ska redovisas?

Simon: Tillgångar och skulder på dödsdagen. Det kan vara bankkonton, värdepapper, fastighet, bostadsrätt, fordon, försäkringar, företag, fordringar och lösöre. Lån, skatteskulder, fakturor och andra skulder ska också kartläggas. Om den avlidne var gift kan uppgifter om den efterlevande maken eller makan behöva redovisas.

Man behöver skilja mellan värdet på dödsdagen och sådant som händer senare. En bostad kan exempelvis säljas efter dödsfallet till ett annat pris än det värde som användes i bouppteckningen. Underlag för värderingen bör sparas, särskilt när tillgången är betydande eller delägarna kan ha olika uppfattningar.

Albin: Behöver man skicka alla kontoutdrag och fakturor till Skatteverket?

Simon: Nej, inte allt underlag bifogas. Skatteverket anger vilka handlingar som ska lämnas tillsammans med bouppteckningen, exempelvis vissa testamenten, kallelsebevis, fullmakter och handlingar som påverkar delägarkretsen. Kontoutdrag och fakturaunderlag används för att ta fram och kontrollera uppgifterna, men ska normalt inte skickas in som bilagor.

Det betyder inte att underlagen är oviktiga. Dödsboet bör spara dem så att uppgifterna kan förklaras och kontrolleras om frågor uppstår. En bra arbetsmapp gör också den fortsatta förvaltningen enklare.

Albin: Vad händer när handlingen skickats in?

Simon: Skatteverket granskar bouppteckningen. Om något saknas eller är oklart kan de begära en komplettering. När den registreras skickas den tillbaka enligt myndighetens rutiner. Handläggningstiden varierar och myndigheten lämnar normalt inte förtur.

Efter registreringen kan dödsboet använda handlingen för att visa behörighet. Då kan förvaltningen fortsätta och boet kan förberedas för arvskifte när skulder och andra skyldigheter är utredda. Bouppteckning och arvskifte är alltså två olika steg.

Albin: Vad händer om något upptäcks efteråt?

Simon: Om en ny tillgång, skuld eller annan relevant uppgift blir känd kan en tilläggsbouppteckning behöva göras. Man ska inte bara ändra i den redan registrerade handlingen. Bedömningen beror på vilken uppgift som har kommit fram och när.

Det är ännu ett skäl att göra en ordentlig kartläggning från början, men man måste samtidigt acceptera att allt inte alltid går att upptäcka direkt. Kontakta Skatteverket eller jurist när ny information kommer fram så att frågan hanteras på rätt sätt.

Albin: När skulle du rekommendera juridisk hjälp?

Simon: När det finns testamente, särkullbarn, efterarv, fastighet, företag, okända delägare, större skulder eller tillgångar i ett annat land. Även oenighet om värdering eller osäkerhet kring kallelser är skäl att ta hjälp.

Man behöver inte lämna bort hela processen. Ett uppdrag kan avgränsas till en genomgång, själva bouppteckningen eller granskning av ett utkast. Det viktiga är att hjälpen sätts in där risken för fel eller onödigt merarbete är störst.